21 år, gift och 1+3 barnsmamma <3

Efter att vi hade lämnat Isabelle i morse så gick jag och Janne och la oss en stund till... Jag hade så himla ont i huvudet så kände att jag skulle försöka sova bort det... Jag somnade väldigt fort...

Men sen vid halv 12 vaknade jag av att jag grät. Jag drömde om Mormor...
Varje gång jag drömmer om henne så blir jag lika förvånad när jag "träffar" henne, för hon ska ju vara död. Och jag försöker fråga henne vart hon har varit alla dessa år, och berättar att hon ska ju vara död, men hon fattar aldrig vad jag menar... Hon har ju funnits där hela tiden säger hon...
Men innan jag vaknar  så bara tynar bilden av henne bort, och jag hinner aldrig säga Hej då... Och varje gång jag vaknar efter att ha drömt om henne så gråter jag.

Hon fattas mig något enormt! Det har gått nu 9 år, men har fortfarande inte kunnat bearbeta hennes bortgång.
Vet inte hur jag ska göra... Kommer ju alltid sakna henne, men vill för den delen inte börja gråta varje gång jag tänker på henne...

Även fast hon absolut inte var världens bästa människa, hon var sjuk, fysiskt och psykist, så var hon ändå min Mormor, min andra mamma...

Kommer nog aldrig älska någon så mycket som jag älskar henne, och........

Nae, jag pallar inte skriva mer!