Var finns drömprinsen eller prinsessan?
Just nu är kärlek ett ganska hett ämne, speciellt mellan mig och Jennifer :P Vi har pratat om det ganska mycket nu på senare tid och hon får ganska mycket kritik angående sitt val i kärlekslivet.
Tänker inte gå in på detaljer...
Men alla som har varit kära vet ju att det är dedn bästa känslan som finns. Och när man precis har träffat någon som man blivit kär i, är ju den här personen helt perfekt! Man kanske inte har sett den andra personens dåliga sidor/vanor - eftersom man är så kär. eller så vet man att han/hon kanske spelar för mycket, festar fför mycket eller shoppar för mycket... Men man bryr sig inte - man är ju så jävla kär och struntar i allt det där dåliga.
Men så kanske kommer den här dagen då man faktiskt inte är lika kär längre, spelandet tog för mycket tid, han blev kanske lite för elak när han druckigt eller så tog pengarna slut för fort när garderoben blev överfull...
Man vill helt enkelt inte mer.
Men so what? Huvudsaken är ju att man själv mår bra med sina beslut! Och vi är inte skapta för att enbart leva med samma person livet ut.
Sen är det ju tråkigt när ens vänner och familj inte kan stötta en. För det är alltid jobbigt vid en separation, speciellt om man har bott ihop. För då måste man ju ändå träffas och dela upp saker osv.
Men kan ta ett exempel...
När jag blev ihop med Joni, blev min mamma galen. Varför? Jo, för han var finne! Hon tyckte inte om honom. Och det var ju inte speciellt kul. Men sen när han och jag gjorde slut och jag blev ihop med Janne, så blev mamma också galen! För då var ju Joni helt perfekt helt plötsligt. Hon stöttade inte mig i det.
Samma sak med en gammal kompis. Hon tyckte inte om Joni för att han var lite konstig och dryg mot mig iböand. Vi hade stora gräl ganska ofta! Så hon tyckte ju att vi skulle göra slut. Men jag var ju fortfarande så kär i honom. Så då var det ju inte bra. Sen när jag gör slut och blir ihop med en vettig karl istället så var inte det bra heller!
Men sen tog ju vår vänskap slut i samma veva :P
Det är tråkigt när maan aldrig kan få något stöd.
Men jag stöttar Jennifer i hennes käärleksval hon har gjort, för huvudsaken för mig är att HON mår bra! Eftersom hon är min bästa vän :) <3
När man har gjort slut, så vet man ju att det där var inte min drömpartner, utan den personen finns någonstan ute i världen och väntar :)
MEN nu ska jag låta jättekär, men jag tror och vet att jag och Janne är skapta för varandra. För vii har ett osynligt band. Han sa en gång till mig att han tror att vi varit gifta i ett tidigare liv, vikingatiden eller något, för när vi träffades första gången, klickade det till! Och vi har så mycket gemensamt och tycker ganska lika på massa saker. Vi läser av varandra och tar varandra för dom vi är.
Det känns som om vi känt varandra hela livet!
Och med det säger jag tack för mig.
Amor vincit omnia
Tänker inte gå in på detaljer...
Men alla som har varit kära vet ju att det är dedn bästa känslan som finns. Och när man precis har träffat någon som man blivit kär i, är ju den här personen helt perfekt! Man kanske inte har sett den andra personens dåliga sidor/vanor - eftersom man är så kär. eller så vet man att han/hon kanske spelar för mycket, festar fför mycket eller shoppar för mycket... Men man bryr sig inte - man är ju så jävla kär och struntar i allt det där dåliga.
Men så kanske kommer den här dagen då man faktiskt inte är lika kär längre, spelandet tog för mycket tid, han blev kanske lite för elak när han druckigt eller så tog pengarna slut för fort när garderoben blev överfull...
Man vill helt enkelt inte mer.
Men so what? Huvudsaken är ju att man själv mår bra med sina beslut! Och vi är inte skapta för att enbart leva med samma person livet ut.
Sen är det ju tråkigt när ens vänner och familj inte kan stötta en. För det är alltid jobbigt vid en separation, speciellt om man har bott ihop. För då måste man ju ändå träffas och dela upp saker osv.
Men kan ta ett exempel...
När jag blev ihop med Joni, blev min mamma galen. Varför? Jo, för han var finne! Hon tyckte inte om honom. Och det var ju inte speciellt kul. Men sen när han och jag gjorde slut och jag blev ihop med Janne, så blev mamma också galen! För då var ju Joni helt perfekt helt plötsligt. Hon stöttade inte mig i det.
Samma sak med en gammal kompis. Hon tyckte inte om Joni för att han var lite konstig och dryg mot mig iböand. Vi hade stora gräl ganska ofta! Så hon tyckte ju att vi skulle göra slut. Men jag var ju fortfarande så kär i honom. Så då var det ju inte bra. Sen när jag gör slut och blir ihop med en vettig karl istället så var inte det bra heller!
Men sen tog ju vår vänskap slut i samma veva :P
Det är tråkigt när maan aldrig kan få något stöd.
Men jag stöttar Jennifer i hennes käärleksval hon har gjort, för huvudsaken för mig är att HON mår bra! Eftersom hon är min bästa vän :) <3
När man har gjort slut, så vet man ju att det där var inte min drömpartner, utan den personen finns någonstan ute i världen och väntar :)
MEN nu ska jag låta jättekär, men jag tror och vet att jag och Janne är skapta för varandra. För vii har ett osynligt band. Han sa en gång till mig att han tror att vi varit gifta i ett tidigare liv, vikingatiden eller något, för när vi träffades första gången, klickade det till! Och vi har så mycket gemensamt och tycker ganska lika på massa saker. Vi läser av varandra och tar varandra för dom vi är.
Det känns som om vi känt varandra hela livet!
Och med det säger jag tack för mig.
Amor vincit omnia
Kommentarer
Trackback
